Att få komma in på förlossningen kl 23 på tisdagkvällen var spännande, Vad händer nu?, Vad ska vi göra?, När kommer barnet? kommer det göra ont,? Hinner jag ringa till mamma?  Frågorna var många.  Vattnet hade ju gått ett par timmar tidigare hemma  och vad jag hört var det inte så bra att barnet låg tort i livmodern. 
Jag och Lasse fick ett litet rum  där det kopplades på en maskin för att se kolla barnets hjärtljud. Där blev vi kvar i några timmar jag hade ont i huvudet sedan i lördags då vi firade  min 31 års dag och sedan  hade jag jobbat måndag och tisdag med värke i huvudet och nacken, men som sagt det var ju vardagsmat för mig och den värken köpte jag. 
Efter några timmar fick vi ett sovrum och där skulle jag nu invänta det  som komma skulle, Jag sov inte mycket den natten utan fick någon typ av smärtlindring som inte hjälpte något,   När vi vaknade på morgonen fick vi besked om att  gå upp på avdelningen och  där blev jag  kvar medans Lasse åkte hem och tapetserade i vår hall som vi planerat innan,  Hela den dagen gick jag omkring och bara va,  Om man gick i trappor skulle det sätta igång på riktigt sa dom och gud ska veta hur jävla många gånger jag gick upp och ner 4 våningar den dagen. Med fruktansvärda smärtor i mage och huvud.  Till slut fick jag sova över i ett rum som jag fick dela med 2 andra tjejer en som fått ett missfall och en som väntade sitt 2 :a barn.
Hela tiden fanns oron, smärtorna och huvudvärken och ovissheten över att vara helt i händerna på någon som inte riktigt ville lyssna på mig.  Det var nu  torsdag förmiddag och jag fick åter igen gå in på förlossningsavdelningen och ringa på klockan.  Denna gång undersökte dom mig Lasse han komma och hann hem  gå igen. När han kom tillbaka mötte jag honom i koridoren med en droppställning som man kunde hänga på vid varje värk, Dom hade nu konstaterat att man var tvungen att sätta igång mej med dropp.  Varje värk gjorde att jag fick stanna till,   hämta andan, och sedan fortsätta att gå i den långa korridoren,  Med jämna mellanrum ökade dom droppet  för att få igång mej,  ingenting hände jag gick o gick, droppet ökades. och ökades och smärtorna tilltog och mer, och mer ont i huvudet fick jag.
 Detta stog inte i doktorsavhandlingen från Malmö!! Vad händer med mig....

Borås Lassaretts nya förlossning hade fått ett hörnbadkar ett bubbelbadkar sas det, och givetvis skulle det få vara skönt att få kliva ner i det.  Det fick jag ochså efter ett par timmar.Där låg jag nu och drack jouce och låtsades att det var champagne.  Fan vilken tid det tog nu hade vi varit där i snart 2 dygn och  jag kämde mig helt slut i hela kroppen. Efter badet undersökte dom mig och konstterade att det inte öppnat sig tillräckligt och att  bad ibland kunde  ha motsatt efect!! typiskt att just jag skulle få den nu eventuella motsatta effecten! Värkarna var nu nästan outhärdliga men värken i huvudet värre!!  Jag blev satt på en hink för att snabba på den natuliga vägen, ja ni fattar ! det var som om jag skulle ´skita ´ ungen!! Förlåt Hampus! men så var det!   Ingenting hände mer än att värkarna tilltog. Barnmorskor som gått hem hann komma tillbaka med orden.
-Va ligger du här än
?Mitt långa blonda hår hängde ner i mitt ansikte när jag tittade nupp på Lasse som stod där helt förstörd och inget kunde göra  jag minns att jag tänkte fy fan detta hade du aldrig klara ingen man skulle  klara det vi kvinnor får utstå,Det lovar jag.
 Varför hade ingen sagt att det gjorde så ont där bak och inte där   det ska ut ut? Och det där berämda snacket om - det sa bara plupp så var det ute!! var kommer det in i spelet?  Jag tog lustgasen och drog in och drog in troligtvis alldeles för mycket för ett tag kändes det som om den var avtängd.l Vilket jag till slut  kom på att den var. och jävlar vad arg jag blev.  Jag bönade och bad om ta kjejsarsnitt ta sugklocka jag orkar inte mer.  huvudet värkte men jag insåg att jag inte kunde ta mig ur situationen mer än på ett sätt............