GÄSTBLOGG
Det är Gith's dotter Henny, jag tänkte skriva ett litet inlägg nu när min mamma är i Teneriffa och tränar och gottar sig!
Som sagt, mamma är ju nu i Teneriffa och jag saknar henne oerhört mycket fast hon bara varit borta i två dagar nu. Men Pratade med henne nu för kanske 10 minuter på Skype och hon hade det jätte bra!
Hon hade redan fått lite rosenröda kinder och det är 30 grader och varit perfekt väder hela dagen.
Hon ska ju vara borta i en hel månad och träna och bli starkare i sin kropp. Och så umgås hon ju med många vänner som hon träffat där nere under alla år hon varit där och så träffar hon såklart många nya.
men ni får stå ut med att vänta på hennes bärettelse nu fram tills i april, men ni klarer er nog. Det går snabbt..;)
Nu ska jag inte skriva mer utan gå och värma en stor kopp Te och kolla på någon mysig film.
Ha det så jätte bra så Uppdaterar mamma om ett tag! Kram / Henny
3 bilder av flera hundra stycken på oss genom tiderna, men det räcker med dom här.
Bilderna är sen i somras.
1. Jag o mamma i lysekil
2. Grekland
3. Midsommar
Fast nu är jag inte mörkhårig längre utan min riktiga hårfärg, blondin.
♥
En smygande känsla av obehag kommer mitt i all lycka!
Under tiden sydde Maria ihop det av mig som spruckit det kändes ingenting! Vi fick in en bricka med kaffe och smörgås och en flagga samt en blå liten lapp där längd och vikt och tiden stog. Jag ringde till mamma och pappa och till svärföräldrarna och berättade den goda nyheten. Jag var helt slut i kroppen efter 49 timmars förlossning och ville bara sova. Dom berättde att babyn fått i sig bajsigt fostervatten och det skulle kollas upp!
Efter att allt var ordnat fick jag komma upp på avdelningen . Min baby låg i en plastglasvagn och när vi kom upp på BB avdelningen gjorde jag det största misstaget i mitt liv och det är något jag aldrig kan eller kommer att förlåta mig själv. Jag låg med min baby i min famn en liten stund och sedan bad jag personalen va så snälla att ta ut honom för jag var så trött, vilket dom gjorde dom, Den natten sov jag oroligt! Vad Jag inte visste var att det hade varit min enda chans i livet att hålla min älskade son med mina båda armar en natt. Den natten sov jag som en stock efter att inte ha sovit riktig sömn sedan måndagsnatten4 dagar tidigare.
På morgon 6 november blir jag väckt 05.30 och klockan 8 får jag 2 alvedon och en värmedyna för ryggont och jag klagar över dommningar i benen. Lasse kom till mig på BB och efter en stund kommer en Läkare in och berättar att vårt barn nu måste få blodtranfutioner för att han förlorat så mycket blod när navelsträngen kliptes av , Det var den blod strålen som jag såg spruta precis som en punkterad vattenslang in i väggen! Han sa också att det kunde ta lite tid för dom hade inte hittat blod till honom för det var någonting med hans blodgrupp och att han bildat antikroppas mot min blodgrupp Jag förstod inte riktigt l??? Senare kunde vi nu få besöka honom uppe på neunantalavdelningen i en annan byggnad.
Jag var jättetrött och hade fruktansvärda smärtor i ryggen och kunde knappt gå så jag bad Lasse köra mig i en rullstoll. Jag har haft ryggont och nackvärk till och från i många år och gått regelbundet hos en naprapat, denna ryggvärken satt nu i svanken typ svanskotan! Samtidigt som jag knappt kunde stödja på benen. Detta står klart och tydligt i journalen. Och dom kollade mina reflexer i benen men det bedömdes som u.a utan anmärkning blodtrycket däremot var något högt och jag ordinerades vila.
När vi kom upp på Neonalal och fick se vår lille son ligga i en liten typ lådsäng med en nål in i foten och få blod gjorde det riktigt ont i mitt bröst! min lille älskling! stackare vad han måste ha kämpat för sitt liv där inne i mig.
Jag skulle börja amma och därför blev jag satt på en stol och då ingenting hände satte dom på mig en bröstpump värmde brösten med varma handukar m.m och det gjorde så jätteont men det fick inte att få ut någonting ur brösten. Nu var det ytterligre en smärta jag skulle bemästra. Huvudväk, ryggvärk och bröstvärk. Då dom försökt få igång mitt bröst och inget hände rullade vi ner till avdelningen igen och nästa morgon skulle vi göra ett nytt försök!! Till dess skulle lille gossebarnet Hansbäck få ersättning.
KONSTIGT att dom inte kunnat se att hans navelsaträng satt så många varv runt halsen med ett så enkelt ingrepp som ett ultaljud kan man ju nu tänka i efterhand. Och när jag bönade och bad om hjälp efter så lång tid, tittade man just bara på barnets hjärtljud, och är det ingen fara med hjärtljuden görs inget annat ingrepp i första taget! Lasse skrev ett namn på den lilla lappen som satt fast i glasvagnen / sängen för barnet skulle ju heta något och Han tykte att vi skulle döpa honom till Bertil som var ´arbetsnamnet´ och Lasses andranamn, Bertil är ju fruktansvärt fult inte kan han heta det stackars barn Nej! han heta Hampus sa jag men lät ändå Bertil stå kvar på lappen! det ändrar jag sedan när vi får ner honom tänkte jag. På eftermiddagen fick vi ner honom för att mamma, min plastpappa och min mormor skulle komma och hälsa på. Mamma tittade oroligt på mig och frågade om jag mår bra? Förutom min rygg och huvud som värkte var det väl ok sa jag, men mamma var ändå lite bekymrad över mig. Lite senare när jag skulle duscha kände jag mig väldigt ostadig på mitt ben och kunde knappt stå på det.
Men när jag frågade personalen om detta sa dom att det är ju inte konstigt efter din jobbiga förlossning om du har lite ont, det går över. Som alltid efter en förlossning ska det ju ut lite blod som ligger kvar i livmodern och jag fick för att skaffa bindor och nya kläder och ett nytt kuddfodral till min egen specialkudde jag alltid har med mig överallt för min nackes skull! Mitt vänstra ben var väldigt svagt och det trodde jag berodde på ryggen? Hampus fick återigen åka upp till neunatalavdelningen för ytterligare en blodtranfition, och jag blev ensam på mitt rum när även Lasse åkte hem för att fortsätta tapetseringen,och mamma ,mormor och Tomas åkt hem,
- Ring om det är nått sa mamma och kramade om mig med konstig blick! Hon såg att det inte var så bra med sin enda dotter!! Jag längtade efter min son men kunde inget göra han skulle ju som sagt få mer blod och jag var trott orolig och mådde jättekonstigt!
Jag ringde hem till Lasse på kvällen och sa att jag mår så konstigt kan inte du komma hit igen! Men han ville göra klart hallen och som sagt vad skulle han hos mig och göra det var ju inte kul att bara sitta här och titta på de andra föräldrarna och deras barn när vårt inte var hos oss! jag mådde mer och mer dåligt och när jag skulle på toaletten bar knappt mitt ben och jag minns att jag frågade en sköterska,
-Kan man få MS när man föder barn?Jag menar om man har det i släkten kan det utvecklas i ett sådant här läge? Jag frågade detta för att jag kände att mina ben inte riktigt bar mej och att det var en väldigt konstig känsla av stumhet i benet och när jag satt på sängen och skulle gå mot toaletten fick jag ta hjälp av sköterskan. Jag Mminnsatt när jag gjort klart på toan och förberett mig för natten blev jag orolig i kroppen och huvudet värkte. Jag orkade inte ta mig ut i tv rummet utan ville bara sova det var fredag kväll och jag var nybliven mamma och mitt barn låg på neonatalavdelningen utan mig och fick blod!!Gud vad jag saknade honom och vad jag kände mig ensam min extrema trötthet och värk i rygg och huvud och en orolig känsla i kroppen gjorde att jag inte kunde somna, Jag bad om en insomningstablett vilket jag fick och somnade väl vid 22 tiden för att återigen vakna en stund senare .Jag var väldigt orolig och fick stesolid och alvedon.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men min kropp liksom hoppade under mig som exoxisten liksom lättade från underlaget och det var fruktasvärt hemskt. En undersköterska kom in till mig och pratade och hon såg hur jag skakade i sängen. Det enda jag ville var att få sova och den sömntabletten eller insomningstablett jag fått inget nytta gjort och jag ville ha en riktig tablett så jag kunde få sova länge. skakningarna slutade inte på en lång stund. Jag var verkligen fruktansvärt rädd!! Den unga sjuksköterskan satt jämte mig och höll mig i handen och till slut tillkallade hon en annan sköterska som bryskt talade om att någon mer sömntabett inte var aktuell i mitt fall.
En läkare tillkallades en timme senare kl 23.00 och av hans namnskylt kunde jag dra slutsatsen att han och min barnmorskestudent hon med pappren om förlossningen och hon som sydde ihop mig. på något sätt var släkt? Docktor A trodde nog att jag drabbats av graviditetspsykos men efter ett mycket långt samtal om min förlossning och mina skakningar och rädsla för mitt barn och mitt stumma ben och även utredning om hans släktskap med Maria , sa han att, ja dej är det inget fel på du är klar och vet vasd du snackar om du ska få sova Gith, du har varit med om en mycket jobbig och lång förlossning! klockan är 01.55 då jag får en riktig sömtablett och somnar in riktigt skönt.
Om någon talat om för mig där på natten i ett sjukhusrum på Borås Lassarett att dagen efter efter skulle mitt liv förändras drastiskt för mig och hela min familj!!.......................
FORTSÄTTNING FÖLJER I APRIL!! JAG ÅKER IVÄG 4 VECKOR TILL REHABILITERING PÅ TENERIFFE. KRAM PÅ ER ALLA SOM FÖLJER MIN BERÄTTELSE//GITH
Ligg inte där och gnäll! Det sitter inte utanpå!
Så sa en av de barnmorskorna till mig när jag nu låg där min 3 dje dag och kämpade.
-Lägg dej här själv då sa jag och känn hur det känns sa jag!
-Ja det skulle jag gärna göra sa barn morskan, men nu är det så att jag inte kan få egna barn. Då skämdes jag och fortsatte mitt värkarbete under tystnad. Det var nu torsdag och dom hade konstaterat att det fanns en kant som var i vägen för barnet och den kanten var man nu tvungen att trycka bort med fingrarna. Samtidigt var öppningskedet väldigt långsamt och smärtorna nästan olidliga, huvudet värkte och jag minns inte att jag varken åt eller drack under dessa dagar men jag hade ju dropp!!
men jag minns att dom sa att barnet hade en fostersvulst på huvudet och att det satt en elektron ifrån barnets huvud till apparaten för att mäta fostrets hjärtljud, CTG.
Jag ber om smärtlindring och får den värsta av värsta som jag absolut inte skulle ha, för igentligen hade jag planerat att inte ha någon smärtlindring alls. Men nu fick jag de omtalade Kvaddlarna. På eftermiddagen den 5 nov var jag öppen 1 cm. ochdet gick väldigt långsamt. Det kom en läkare för att undersöka mig och över mitt huvud slog han och en barnmorska vad om en tid då barnet skulle vara ute. Snett åt höger på väggen satt en klocka och den rörde sig knappt, Jag vet att jag Blev ombedd att försöka sova en stund. När jag vaknade igen hade klockan inte rört sig alls! Jag fick en stor sacko säck i sängen och får ställa mig fyrfota över den. Jag ber om mer smärtlindring och får 4 stycken kvaddlar till i ryggen och 2 st ovan symfysen så står det i journalen,inte vet jag var det är men troligtvis inne någonstans i slidan? Jag tycker synd om Lasse som inte kan hjälpa mig på något sätt!!
. kL 21 Kommer min vän från Mödravårdscentalen, hon dom lånat mig den där berömda avhandlingen om hur en förlossning ska gå till!
Maria är alltså barnmoskestuderande och vi blev glada att ses igen och jag kände mig rätt trygg! kl 23 är kanten borttryckt av vana händer och det gjorde jävligt ont,
Nu började jag få regäla värkar. Helt slut i hela kroppen stod jag nu i fyrfota läge och minns att Lasse sa - Skrik inte så högt, -hörs ut i hela korridoren. !
DET SKITER JAG VÄLL I SKREK JAG !! detta är väl för fan en förlossning Då får man väl skrika! Huvudet värkte, kroppen värkte, och jag sög in lustgasen och kände huvudvärken ännu tydligare när jag drog in den genom näsan. Barnet ligger inte rätt till hörde jag de sa. Vi måste försöka vända på det. Men så vände sig barnet jag vet inte om dom gjorde nått!!? klockan började närma sig 24 och Vi räknade timmarna vi varit där, Lasse och jag! Herregud vi kom i tisdags nu är det fredag!!
barn morkorna ställer sig på var sin sida om mig och tar varandras händer och lägger underarmarna mot min mage och trycker ut barnet. något är fel känner jag det händer inget, Och jag hör Maria säga till Lasse vi måste klippa av navelsträngen innan vi kan dra ut barnet, Vill du klippa?
Lasse säger nej gör ni det! För navelsträngen är fortfarande inne i mig. När dom klipper ser jag en stråle blod spruta rätt in i väggen under klockan och sedan drar dom ut mitt/vårt barn. Han var helt blå! Den färgen glömmer jag aldrig!!
92-11 -06 kl 01.11 fredag Föds Han som hade arbetsnamnet Bertil! avnavlad i vulva!
PARTUS: = ur journalanteckningen En fin gosse som framföds i kronbjudning med navelstängen 3 varv hårt runt halsen........
Sedan sprang dom ut ur rummet och ropade till Lasse att kom med. Det sista jag såg var Lasse i vita tubsockor badande i blod som förvirrat följde efter dom....... Kvar var jag och en ung elev. ..... Vad hände frågade jag? dog han? Är han död efter allt jag kämpat???..... Jag ska gå ut och titta efter sa hon men jag tror inte det är någon fara? Kvar låg jag ensam i sängen.!
Ijournalen står att läsa!
Barnet tas till barnrummet och en barnläkare tillkallas gossen rensuges och får syre! Avdrag för andning, hudfärg och muskeltonus.......
fortsätning följer..
igångsättningen!
Att få komma in på förlossningen kl 23 på tisdagkvällen var spännande, Vad händer nu?, Vad ska vi göra?, När kommer barnet? kommer det göra ont,? Hinner jag ringa till mamma? Frågorna var många. Vattnet hade ju gått ett par timmar tidigare hemma och vad jag hört var det inte så bra att barnet låg tort i livmodern.
Jag och Lasse fick ett litet rum där det kopplades på en maskin för att se kolla barnets hjärtljud. Där blev vi kvar i några timmar jag hade ont i huvudet sedan i lördags då vi firade min 31 års dag och sedan hade jag jobbat måndag och tisdag med värke i huvudet och nacken, men som sagt det var ju vardagsmat för mig och den värken köpte jag.
Efter några timmar fick vi ett sovrum och där skulle jag nu invänta det som komma skulle, Jag sov inte mycket den natten utan fick någon typ av smärtlindring som inte hjälpte något, När vi vaknade på morgonen fick vi besked om att gå upp på avdelningen och där blev jag kvar medans Lasse åkte hem och tapetserade i vår hall som vi planerat innan, Hela den dagen gick jag omkring och bara va, Om man gick i trappor skulle det sätta igång på riktigt sa dom och gud ska veta hur jävla många gånger jag gick upp och ner 4 våningar den dagen. Med fruktansvärda smärtor i mage och huvud. Till slut fick jag sova över i ett rum som jag fick dela med 2 andra tjejer en som fått ett missfall och en som väntade sitt 2 :a barn.
Hela tiden fanns oron, smärtorna och huvudvärken och ovissheten över att vara helt i händerna på någon som inte riktigt ville lyssna på mig. Det var nu torsdag förmiddag och jag fick åter igen gå in på förlossningsavdelningen och ringa på klockan. Denna gång undersökte dom mig Lasse han komma och hann hem gå igen. När han kom tillbaka mötte jag honom i koridoren med en droppställning som man kunde hänga på vid varje värk, Dom hade nu konstaterat att man var tvungen att sätta igång mej med dropp. Varje värk gjorde att jag fick stanna till, hämta andan, och sedan fortsätta att gå i den långa korridoren, Med jämna mellanrum ökade dom droppet för att få igång mej, ingenting hände jag gick o gick, droppet ökades. och ökades och smärtorna tilltog och mer, och mer ont i huvudet fick jag.
Detta stog inte i doktorsavhandlingen från Malmö!! Vad händer med mig....
Borås Lassaretts nya förlossning hade fått ett hörnbadkar ett bubbelbadkar sas det, och givetvis skulle det få vara skönt att få kliva ner i det. Det fick jag ochså efter ett par timmar.Där låg jag nu och drack jouce och låtsades att det var champagne. Fan vilken tid det tog nu hade vi varit där i snart 2 dygn och jag kämde mig helt slut i hela kroppen. Efter badet undersökte dom mig och konstterade att det inte öppnat sig tillräckligt och att bad ibland kunde ha motsatt efect!! typiskt att just jag skulle få den nu eventuella motsatta effecten! Värkarna var nu nästan outhärdliga men värken i huvudet värre!! Jag blev satt på en hink för att snabba på den natuliga vägen, ja ni fattar ! det var som om jag skulle ´skita ´ ungen!! Förlåt Hampus! men så var det! Ingenting hände mer än att värkarna tilltog. Barnmorskor som gått hem hann komma tillbaka med orden.
-Va ligger du här än
?Mitt långa blonda hår hängde ner i mitt ansikte när jag tittade nupp på Lasse som stod där helt förstörd och inget kunde göra jag minns att jag tänkte fy fan detta hade du aldrig klara ingen man skulle klara det vi kvinnor får utstå,Det lovar jag.
Varför hade ingen sagt att det gjorde så ont där bak och inte där det ska ut ut? Och det där berämda snacket om - det sa bara plupp så var det ute!! var kommer det in i spelet? Jag tog lustgasen och drog in och drog in troligtvis alldeles för mycket för ett tag kändes det som om den var avtängd.l Vilket jag till slut kom på att den var. och jävlar vad arg jag blev. Jag bönade och bad om ta kjejsarsnitt ta sugklocka jag orkar inte mer. huvudet värkte men jag insåg att jag inte kunde ta mig ur situationen mer än på ett sätt............
Det där händer aldrig mig!!
Som när man förr satt där på bänken utanför sjukhuset med sin cigarett och såg folk gå omkring med en vagn. Inte en barnvagn utan en syrevagn, för att kunna andas när lungorna helt enkelt var igengrodda med svart äcklig tobac! Och vad tänker man då? JO!! Det där händer alldrig mej!!
-Likadant tänkte jag när jag i september 1988 första gången såg en man som fått en ´stroke´ en Hjärnblödning ! Jag hade precis byggt upp en VVS butik i Borås och bjöd på invignings tårta, Det kom massa folk mest pensionärer! som såg sin chans till gratis tårta och kaffe! Gratis är gott även för mig ibland :-)
Denna första dag, kom en kvinna, i princip, släpande på sin staplande man, Hon satte honom på en stol och hämtade tårtbit efter tårtbit och matade honom så han knappt kunde svälja i samma tackt som hon sa - ät nu far lille! det är tårta och den är gratis. Jag lät dom hållas en bra stund sedan tog jag bort tårtorna och tänkte i mitt stilla sinne när jag såg hans tomma blick och sneda mun där tårtan rann ur och ner på hans jacka! Herregud det där kan aldrig hända mig!!Sånt där händer gamla gubbar och käringar!!
Så När jag nu en pigg fullt frisk tjej på 31 åring stod utanför förlossningen den 3 november 1992 Med min stora mage och min nya övernattningsväska och förväntasfullt ringde på dörrklockan,! visste jag inte, att om ett par veckor är det jag, som sitter där, och blir matad och det rinner ner från min mun.......
Att se fram emot att få barn!
Som jag berättade innan kan en dag vara både bra och dålig på samma gång?
En sådan dag var det den 6 november 1992. Då födde jag mitt första barn vid 31 års ålder, och dagen efter fick jag en hjärnblödning eller som det kallas i hela världen en Stroke!! Att just jag en frisk tjej i sina bästa år fick denna ´sjukdom´är en lång historia, jag håller på med en bok sedan några år tillbaka men, det vill sig inte riktigt med skrivandet, just därför att jag är så nogrann i mitt berättande att den boken redan efter några kapitell är så tjock och full med termer att ingen skulle orka läsa den?
Men här kan jag försöka mig på en mindre version.
Jag var en väldigt aktiv och jobbade som butikschef i en rör och badrumsbutik VVS. Jag blev gravid och fick högt blodtyryck, Varje gång jag kom till B VC för kontroll var mitt blodttyck för högt och barnmorskan sa då att jag skulle vila 15 minuter för att sedan ta om blodtrycket, vilket jag också gjorde, När jag återgick till arbetet steg ju tycket igen noch på den vägen var det under hela graviditeten. Jag fick även graviditetsdiabetes och tvingades gå på en diet med lite socker vilket gjorde att jag endast gick upp 5.7 kg vilket var en jäkla tur med tanke på vad som sedan följde.! Jag var livrädd för förlossningen och det visste en tjej som jobbade som barnmorsekstuderande på B.V.C Och hon lånade mig en massa litratur skriven av en proffessor/ läkare ifrån Skåne där ALLT om förlossningar stod eller hur en förlossning går till i princip med div smärtlindringar mm. mm. jAG BLEV JU KLART INTE MINDRE RÄDD! Men visste nu vad som komma skulle på ett annat sätt än tidigare.
Barnmorskan på BVC nämde väl vid något tillfälle att om man hade högt blodtryck undergraviditet kunde man få havade skapsförgiftning! Ochatt jag kanske behövde ta det lite lugnt! Och jag var ingen tjej som tog det lugnt utan mitt liv har alltid gått i 120 med både jobb och vänner, resor och att alltid vara den som fixade allt!! Vad kunde hända mig???Jag hade alltid haft huvudvärk eller nackvärk.Så jag var van vid värk och även min omgivning runt mig! Därför på min 31 årsdag den 2 november tänkte man inte på att huvudvärken kunde vara något annat än vad som varit tidigare. Allt i vår lägenhet var nu i ordning eget nyrenoverat rum till babyn ny fin snickrad vagga vi fått från mamma och allt var på sin plats. Nu kan du komma lilla barn, och du kommer att få det så bra!!
Den 3 November arbetade jag som vanligt och påbörjade då mitt överlämnande av allt i butiken och hur den skulle skötas när jag nu skulle vara mammaledig, På kvällen gick vattnet, och vi åkte upp till Sjukhuset, Det var kallt och snö ute minns jag! Och jag tryckte på knappen och sa till högtalaren i dörren! hej jag heter Gith Hansbäck och jag ska föda barn här nu.......
Finns det bättre eller sämre år i livet?
Hej!
Jag heter Gith Ståhle född Drechsel efter min mamma som är halvtysk, sedan vid 2 års ålder gifte sig mamma och pappa och då fick jag hans Italienska namn Zomboly, När jag sedan började skolan bytte vi efternamn till Hansbäck som jag sedan hette fram till jag träffade min man1990 . Så vi börjar om från början....
Jag heter Gith Elizabeth Drecschel-zomboly-Hansbäck-Ståhle DET LÅTER VÄL? och är en lite för tjock qvinna i mina bästa år om det nu finns år som är bättre än andra??
i MITT snart 50 åriga liv.( Gud va konstigt det lät 25 åriga menar jag! ) har det hänt väldigt mycket? som sagt finns det nog vissa år som faktiskt är bättre än andra och vissa som är sämre. Det kan framstå helt klart om att så är fallet?, den dagen man summerar livet på sin bädd.
Ett exempel i mitt liv var, 1992 som skulle kunna vara det ´bästa i mitt liv´men som blev det allra sämsta man kunde uppleva men, men ändå det bästa!!! kONSTIGT VA? Jag ska berätta................
